Utmattad nu? Återställda skadas inte av idioter längre

Fkassan
Klicka

Mobbar sjuka

Flera medlemmar, som är återställda nu, har rapporterat att de inte skadas längre av andra människors ruttenhet.

Riket är fullt av folk som jävlas med de utmattade, och söker driva oss att motionera t.ex. vilket är rent farligt (vilket vi känner instinktivt) i akutstadiet eftersom vi har en inflammerad hjärna. (Den blir vi av med i kurs 1.)

Uppenbart är också att när de läser av folk som ”psykiskt sjuka” ger det dem alibi att jävlas ännu mer.

Utmattade, Mobbar Sjuka
Klicka

Jag skulle vilja forska
Vi har många Mikael i riket, och x antal av dem är helt säkert utslagna på grund av parasiter, virus, tungmetaller med mera, och jag hoppas att de hittar hit till skolan.

Varför ger västmänniskan sig på svaga?

I västs kultur ligger det uppenbarligen ett slags ”vana” att behandla sjuka illa. Jag har hoppat omkring på kryckor i Sverige; i små städer, medelstora och stora och alla tittar bort, ingen frågar om jag behöver hjälp.

I Asien rusade folk fram och frågade om jag behövde hjälp

Återställda Skadas Inte Av Idioter LängreDet är överhuvudtaget svårt att få hjälp i Sverige, och det gäller inte minst de ”utmattade”.

Det märkliga är att när man ger andra hjälp så hjälper man alltid sig själv samtidigt – västfolk tackar oftast nej till det. Mkt skumt, och det skulle jag vilja forska runt. Känns ofta som om en nazism är på gång.

Svenskar missuppfattat t.ex. indier

När vi säger att vi är sjuka menar vi i allmänhet att vi vill vara ifred.

Så till den milde grad att knappt sjukvården bryr sig idag. Indier gör tvärtom. Man överger aldrig en sjuk. Då står de på ännu mer, och det kan hagla mejl, blommor, omtanke och uppmuntran.

Men de återställda rinner allt av

Utmattade, Mobbar SjukaExakt vad det är som gör så att man inte berörs längre är svårt att sia om men allt är ju i princip energi.

Vi höjer förmodligen vår frekvens, och mobbare håller sig då undan, eller vi berörs inte längre av dem när vi är fyllda av energi igen?

Men det är en av de saker som absolut inträffar då man börjar piggna på sig; ondskan kan inte ta sig in. Folk har fått de mest makabra besked av F-kassan t.ex. utan att bryta ihop.

Hur ett samhälle behandlar sina barn, sjuka och gamla är helt avgörande för om man ska kunna titulera landet friskt eller sjukt, och så långt är Sverige extremt sjukt, och allt annat än nån ”humanitär stormakt” som vill tvinga folk med inflammationer i hjärnan att motionera och arbeta.

Nu har vi ett helt gäng som gått i skolan ett halvår, ett år
Nu kan de springa! Nu är de inte fulla av parasiter, tenn, koppar, uran, aluminium längre och då blir man som man var förr.

Jag känner ingen svensk som anser att Sverige är någon humanitär stormakt

Utomlands får jag allt oftare frågor om mitt land. Vad ska vi kalla talet om den humanitära stormakten? Fåfänga? Storhetsvansinne? Usel självkännedom? Lömskhet? Oärlighet? Ondska? Tyst mobbning? Det pågår en psykisk mobbning vuxna?


&Quot;Äntligen Fri Från Utmattning! Före Detta Sjuka, Flera Sen Femton År, Berättar...&Quot;
”Äntligen Fri Från Utmattning! Före Detta Sjuka, Flera Sen Femton År, Berättar…”

Ur boken ”Äntligen fri från utmattning!

När Jeanette var igenom UMS skrev hennes mamma:

Hej Lena!

Som jag redan skrivit har jag följt din skola men bara från ”vid sidan om”. Jag har inte skrivit in mig. Jag har följt den eftersom min dotter har varit inskriven. Hon har varit mycket sjuk i flera år men med hjälp av Dig har hon på cirka nio månader blivit frisk och dessutom med relativt enkla medel och utan läkarnas utskrivna läkemedel. Genom att följa Din skola, stoppa rätt saker i kroppen och läsa läxor och ta till sig det hon läst, är hon idag frisk.

[…]

Det är helt fantastiskt! Stort TACK till dig!! Jag hoppas verkligen, och jag tror att Du lyckas med uppgiften Du tagit på Dig. Jag har under dessa månader känt att det varit rätt väg, ett naturligt sätt att ta hand om sig själv och sin kropp. Jag följer Dig med stort intresse.

[…]

Lycka till med fortsättningen!

Hälsningar NN


 

 Hur är det nu?

Den frågan ställde jag sex år senare till samma mamma:

”Jag är enormt glad och tacksam över att vi fått tillbaka vår dotter. Det är otroligt roligt och skönt efter flera förlorade år. Glad över att hon orkar vara med och att hon är tillbaka i jobb. Livet börjar bli normalt igen.

Hade hon inte hittat Utmattningsskolan så är jag inte säker på att vi haft henne kvar. Hon var i mycket dålig form, jag såg en gammal tant som kom nerefter vägen sakta och trevande, lite hopkrupen. Det var min egen dotter 39 år gammal!!! En chock!! Fruktansvärt!

Hon är stark. Hon ville fortsätta leva, hon har två barn att ta hand om. I mina ögon var hon otroligt duktig som orkade läsa och ta till sig vad hon behövde för att bli frisk. Det var en kamp som hon vann. Hon finns kvar idag och sköter om sig och familjen och hon är tillbaka i jobb.

Efter att ha varit borta i flera år både privat och socialt är det inte lätt att återvända.

Vi övriga har alltför lätt att döma och förkasta utan att ha en aning om vad som ligger bakom.

Det kostar oerhört mycket energi att komma igen och åter bli en vanlig samhällsmedborgare. Det finns ingenting som är gratis och de medmänniskor som finns vid sidan om är skrämmande få.

Jag minns tydligt, när min chef steg fram och förklarade vilket ansvar arbetsgivaren har när en anställd av någon anledning inte orkar vara på jobbet. Det är visserligen många år sedan men mänsklighet borde det fortfarande vara det som ska gälla, men så är det inte.

Min dotters arbetsgivare var en kommun!! Min dotter tvingades att säga upp sig. Hon nekade men fick då veta, gör du det inte själv då gör vi det och du hamnar i en sämre situation. Men när du är frisk så är du välkommen tillbaka.

Återgången blev inte enkel. Det blev många ansökningar till kommunen, där hon skulle vara välkommen tillbaka, med negativa svar. Hon har efterfrågad utbildning och tidigare fina vitsord. Till slut kom dock lösningen så idag finns det jobb även till henne i kommunen.

Vår erfarenhet visar att man inte ska ge sig men visst vore det enklare och mindre plågsamt om vi hade en vård som ser hela människan och lyssnar på sin patient.  Om vi hade ett samhälle där kunskapen finns att utmattning har fysiska orsaker och inte handlar om psykiska problem.”

Jeanettes mamma pekar på ett fenomen som jag själv upplevde nämligen att en i omgivningen trodde att jag hade lämnat kontakten hipp som happ, eller så framkallade mina inställda äventyr ilska.

Det var verkligen ett fåtal som ens frågade hur jag mådde eller ens brydde sig, och då blir asiaters uppförande mot sjuka en positiv kulturkrock. Vi har medlemmar som har blivit regelrätt utskällda av sjukvårdspersonal för att de inte blivit friska.

 

Utmattad? Det är inte psykiskt

Publicerad även i UMS domän.

Spread the love
Etiketter:, ,

Lägg till en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.